just i såna lägen saknar jag min farmor och morfar o pappa extra mycket.
mina 3 vackra änglar.
bara av att ringa ett samtal till farmor och prata om allt som man kunde prata om med bara henne.
få hennes kloka råd.
ingen hade bättre svar än hon.

därför är jag så fruktansvärt glad att jag har mina uunderbara vänner. <3


jag känner mej så fruktansvärt förvirrad.
varför känner jag så som ja gör?med allt det här?
varför tänker jag så som jag gör?
varför? jag förstår inte.
varför måste det vara så?
när ska det någonsin sluta?
jag behöver inte det här.
får ont i magen av allt.